På östfronten intet napp

Posted on | November 25, 2009 | 1 Comment

Så har vi avverkat “lilla sandhamnsöringen” för andra året i rad. Nu officiellt en tradition! Jag hämtade upp två goda vänner på Klippudden halv åtta i tisdags morse för vidare färd rakt ut mot Sandhamn. Väl ute inledde vi med attackfiske i de yttersta bränningarna. Den utlovade kulingen lyste tack och lov med sin frånvaro, men som så ofta där ute var det mycket gammal sjö, och runt skären där djupen grundar upp brant trycks sjön upp och blir till galet höga dyningar. Alltid ett garanterat adrenalinpåslag att ligga och hålla båten på backen ett par meter från stenar och bränningar när sjön häver sig två tre meter och slår in över akterspegeln. Se fler bilder på Flickr

Vädret var till synes perfekt för öringsfiske. Molnigt, 5-6 sekundmeter västan, bra månfas och ett par dagars mildväder. Men hur vi än jagade efter de silvriga ville de inte vara med. Inte ens sälarna gjorde oss sällskap, tror det var första turen på tre månader där jag inte sett säl.

Vi fiskade oss fram mellan olika ställen, inklusive ett mycket bra strandhugg där båten fick kliva upp på stranden och beskåda en grym korvgrillning. Tappra som vi är gav vi allt rakt in i solnedgången, men denna tripp ville öringarna inte vara med. Förra året fick vi två stycken, kanske var den ena ett förskott för i år?

Nu ska det dock sägas att just fisk i båten inte på något sätt är nödvändigt för trivseln. Vi hade en grymt skön dag i den vackraste skärgård som finns, vi avnjöt en lång bastu- och pilsnersession på seglarhotellets spa, vi klämde i oss den odödliga värdshusbiffen och hann innan natten köra en riktigt actionspäckad pokerturnering med vissa whiskeyinslag. Imorse var vi uppe innan solen, till bräningarnas lågmälda dån, och susade genom en gryende skärgårdsdag hemåt stan och var vid bryggan innan kontorstid. Det mina vänner är 24 effektiva livsnjutartimmar.

Comments