O du underbara vansinne!

Posted on | January 6, 2011 | 1 Comment

Ja så gick dagen på isen. Ungefär som beräknat, dvs alldeles underbart och obeskrivligt surt… Det började lite sisådär med att jag för första gången ever försov mig. Till fiske dvs. Tack vare en Dagobert deluxe blev vi dock inte mer än 30 minuter sena till vattnet. Plogvallar from hell omöjliggjorde den planerade parkeringsplatsen så det blev till att pulsa några extra hundra meter. Inga problem. Första steget med stöveln ut på isen är alltid spännande, vilken slags underlag är det? “SCHLLOPPP!”. Stöpis med en dryg dec vatten under snön. Ja ja, inga problem. Vi kartade raskt över sjön till den utsedda startkanten och riggade upp våra fyra mörtar var, tävling! Vi hann väl knappt öppna temosarna förrän första fällningen kom. MITT SPÖ!! Det var ett av de närmre så med en älvas grace lotsade jag mina 20 år gamla Nokia vinterstövlar fram till hålet, och greppade spöt. Ingen lina togs ut så jag vevade mkt försiktigt in löslinan och brassade på ett mothugg. Smack pang, fast fisk! Den kändes inte alls stor, men ganska snart gled ett överaskande stort gäddhuvud förbi nere i hålet. Upp kom gäddan tack vare Mickes majestätiska landning och den var inte alls som vi trott (om alla gäddor i vattnet) lång och smal, utan trind och fin som en riktig skärgårdsgädda. Lipgripen visade 5,2 kg, vilket ju får tas med en enorm nypa salt, men i vår interna tävling fick samma lipgrip vara domare så det var lika för alla. Snabbt ner i hålet igen och fira smakstarten med det upphällda kaffet. Bara några minuter senare fäller det igen på andra sidan sjön, vid en magisk vassudde. Mitt spö igen! Lika graciöst älvade jag över isen och satte med tysk precision in mitt mothugg. Smack, fast fisk, men attans var den kändes aborrlik? Det visade sig vara en gädda, men som aborre hade den inte ens kvalat som mellanstor. Äsch, mörttjuv, snabbt tebaks. 

Sedan följde en ganska trivsam period med lite fällningar här och var, några kanske vindfällen, andra med rispade men levande mörtar, men de flesta med fast gädda i andra änden. Efter ca 3 timmar kom det utannonserade väderomslaget, det mulnade och mörknade på och vinden och snön brakade loss med enveten kraft. Blöt och eländig snö var det också. I samband med väderomslaget så dog fisket ut helt och trots ganska idoga förflyttningar och experimenterande med allt ifrån olika djup till lysstavar på bottenmörtar så blev det inte mer än en minisnipa och ett lönnfälle för Mattias. Det goda i kråksången var att alla fick fisk, och också ganska stora fiskar, i varje fall jämfört med våra ganska blygsamma förväntningar på det aktuella vattnet. Jag fick störst, men både Micke och Mattias fick varsin fisk runt 5 kg, kanske hektot eller hektona mindre än min. Så klockan 14:00 när allt var genomsurt av horisontell blötsnö bestämde vi oss för att bryta, då hade inget hänt på ganska lång tid.

En på det hela taget mycket trivsam dag, som alltid i sällskap med M&M. Supercred till Micke för grymt bra roddande, som alltid! Tack till Mattias för att du bjöd på en enastående uppvisning av genuint skitfiske. Som vinnare i tävlingen (storlek bestämde vi oss för) ser jag fram emot ett fint pris, nästa gång fixar jag mört mm :)

P.S. Jag älskar mina finska vinterstövlar, jag menar det verkligen. Uppgraderade med galna ryska sulor av näver och tovad ull kan man stå i ankelhögt minusgradigt vatten under snö en hel dag utan att bli blöt eller frysa. Respekt! D.S.

Comments