De tusen kastens land
Posted on | May 13, 2013 | Comments Off on De tusen kastens land
Åland, vilken fantastisk miljö! Jag säger det direkt, jag älskar Åland. Vansinnigt mycket fina vatten att fiska på, otroligt oförstörd och oexploaterad natur och ett djurliv som vi får ta oss till Kolmården eller Skansen för att uppleva. Och skulle man komma dit på fiske en period när gäddorna inte leker kan man nog ha ett sjukt bra gäddfiske. Med denna spoiler till intro anar du kanske nu att fisket inte var explosivt just när vi var där. Japp. Även Åländska gäddor leker nu. Bigtime.
Men vi lyckades gneta upp några, och trots det überkinkiga fisket är jag alltså nu ett nyfött Ålandsfan. Hela upplägget var glimrande, mycket tack vare en helt bloody klanderfri insats av vår värd Ronnie. Han hade inviterat mig och två övriga fiskedårar, Fille och Göran, från FARM-racet vi kör i Finnhamn varje höst till gästabud i familjens stuga på Åland, och ställde upp med en ride värdig kungar i sin Sharan upp från stan ombord på MS Rosella i Kapellskär. Efter en riktigt trevlig grillbuffé, med självbetjäning på Karhupumpen I might add, installerade vi oss i stugan, möjligt att vi tog någon pilsnerdricka till innan vi lade oss. Lördag morgon mötte vi upp Patrik från Mapa Fishing Team i Mariehamn. Jag vet inte vem som var mest nyfiken, vi som gluttade in hans prima Robalo med dubbelmontage, eller Patrik som innan han hälsat böjde sig dubbel ned i våra beteshinkar och började rabbla gumminamn…
Första stoppet såg hett ut, möjligen var vattnet lite väl grumligt. Vi började kasta frenetiskt, alla fyra hyfsat abstinenta efter en lång vinter med tjock is. Tyvärr hände det inte ett endaste smack. Patrik driftade mycket långsamt och noga, tog om alla små spots flera gånger. Jag har faktiskt aldrig varit med om att fiska av en sträcka så långsamt och noga som vi gjorde, och kom att göra resten av dagen. Men på hela stora viken hade vi inte så mycket som ett endaste pet eller följe. Efter några liknande debacle tog vi oss in i en marliknande vik där vinden låg helt fel enligt oss, och där det var sjukt grumligt i vattnet, såg nästan ut som lättmjölk. Efter ett klassiskt crazy ivan rakt ut i mitten fick jag plötsligt ett litet sprallhugg på min buster red tiger. Bara ett dubbelsprall, fisken var aldrig fast. Men det var tillräckligt för att jag helt plötsligt skulle få upp glöden igen! Vi fiskade oss inåt den stora grunda viken, och allra längst in där det inte var mer än halvmetern djupt, fick jag ett hugg till som jag lyckades nita. Fisken var ingen bamse, en olekt hona på runt 2 kg, men första fisken i båten är alltid psykologiskt sjukt viktig!
Vi gnetade på och Fille, följarkungen deluxe, hade faktiskt en hel del fisk som var efter hans beten, men de vägrade hugga. Ett tag satte han på en grön Phantom som fick guiden att gå bananas av glädje, och den fick nog gäddhanarna att gå bananas också, i fan ta mig varje kast hade han fisk efter hela vägen in till båten, men de högg inte! En gädda var faktiskt nära, både jag och Fille såg gäddan på långt håll när den svassade efter hans jerk, och just när den var under fötterna på oss gjorde fille ett längre hängstopp och gäddan gjorde ett riktigt utfall mot betet… och missar! Värdelösa pikes…
Lite längre in i viken, som för en gångs skull har ganska klart vatten, ser jag plötsligt ett plask i ytan tjugo meter framför båten på runt 2-2,5 meters djup. Kändes öring lång väg, Patrik bekräftade att det gick mycket öring på stället. Snabbt byte till en riktigt öringslik sked från Savage Gear och en lobb mitt i zonen. Tre vevtag, paus och smack! Supersprall och jag var helt övertygad om att det var en liten öring. Men som så ofta förr, en liiiten gädda. Snabb avkrokning och en gädda till på min sked. Vi hade hittat en mikrofläck med små huggvilliga hannar. Göran tog också en firre, sedan var det slut och vi bröt för lunch. Ställningen 3 till mig, en till göran och sedan blankt var väl kanske inte vad vi hade hoppats på, men humöret var ändå på topp. Vi lade till i en helt magiskt fin liten vik och avnjöt en god varm gryta och en pilsner i solen. Märkligt för en svensk att se så många underbara små hus precis vid vattnet, där alla är i så rysligt eftersatt skick. Eftersom det inte går att handla med hus på Åland antar jag att det inte finns någon stress att rusta upp alla bodar. I like!
Efter lunch gnodde vi på, med i stort sett samma resultat till en början. Jag tror aldrig att fyra fiskare har tokfiskat med sådan mojo förut. Det var fan ta mig inte en paus någon gång från någon fiskare, vi låg konstant och dunkade parallella kast utmed drifterna och vid varje givet tillfälle var det minst tre beten i vattnet. Nu får jag sota för det, har en högerarmbåge som känns som om den blivit träffad av en 30.06 hålspets… Vi fick lite ströfiskar, jag fick ett “stumhugg” där jag utbrast “Jäklar vilket dunk-hugg!”. Det visade sig vara en brax, som antingen fått en psykos och huggit efter mitt bete, eller bara hade oturen att sticka fram nosen exakt framför min trekrok…
Men när vi kommer till en vasskant lite längre ut, i infarten till en lekvik där vattnet är lite klarare och där det trycker på med friskt vatten från en större fjärd, har jag ett nafs. Fille som hittills mest kört på lite större beten skräller och växlar över till en 27 cm real eel, och gäddorna blir som galna i den! Vi ser hur de kastar sig flera meter bara för att frossa på hans ål. Jag chockar mig själv med att faktiskt ha en exakt likadan ål i hinken och byter till den. Direkt har jag hugg men missar två tre fiskar. Min stinger sitter för långt fram. Tur som en tokig att jag har en hel låda med rykande färska stingers, jag lägger till en stinger längre bak och direkt nitar jag en fin liten fisk. Jag tror att Göran tar någon eller några fiskar på denna drift också, men zonens kung var onekligen Fille. Han exploderade från nollan och knep sex fiskar på ålen, de var som tokiga. Dessutom fick han två lite finare fiskar, en som såg ut att vara strax över 4 kg som släppte just vid båtkanten, och en smällfet superkonditionerad 5,1:a som var med hela vägen upp till fotostudion. Nu var det inte mycket tid kvar men det kändes som att vi knäckt koden lite. Att leta utlekt fisk som vi gjort var bara att glömma, istället var det längre ut i infarterna till lekvikarna det fanns huggvillig fisk, där vinden tryckte in friskt vatten från större djup. Fiske är fiske, på Åland och i Sverige ;)
På sista driften hänger jag på den McRubber walleye jag premiärtestade med gott resultat helgen innan, utan att ha några större förhoppningar då mindre beten varit bäst över dagen. Och efter en lobb mot djupvassen lät jag den sjunka till kanske 4 meter, nu med ett 20 g päronbly i nosöglan, och direkt när jag börjar ta hem den smäller det på ett kanonhugg. Sjukt skönt hugg faktiskt, och fisken var perfekt krokad i mungipan, jag hade gått upp en krokstorlek sedan sist. Var alls ingen jätte, motsvarade inte på långa vägar hugget, men ändå en skön episod, och ett oväntat hugg på ett oväntat ställe.
Göran knep en fisk lite längre in i viken på grundvattnet, sedan var det dags att bryta. Ronnie jobbade också starkt och slet upp fyra fiskar, jag slutade på fem, Fille på sex och Göran lyckades lite sneaky kötta upp hela 8 fiskar från aktern under dagen. 23 fiskar på fyra man är ju normalt ingenting att skryta med, men med tanke på hur sjukt segt det var mitt i leken var vi ändå nöjda med vår insats. Flest kast vinner!
Galet stort tack till Ronnie för en helt suverän krattning, allt bara flöt! Och tack Fille och Göran för kul sällskap. Jag kommer absolut att återvända till Åland. Gärna ledsagad av Patrik som var en rysligt trevlig och kunnig guide. Tack också tranorna för er närvaro, den höjde stämningen :)