Getaway Öring 2011, silver i båten!
Posted on | October 27, 2011 | Comments Off on Getaway Öring 2011, silver i båten!
Så var det dags för den årliga Getaway Öring med kompisarna Nicke och Peter. Vi brukar ta ett pass i ytterskärgården varje höst, ibland får vi öring, ibland inte. Men vi har alltid ett höjdardygn! I år bestämde vi oss för att hooka upp med Fredrik Sjöblom på Sandhamnsguiderna, dels för att få lite nya uppslag och dels för att jag själv var så sjukt sugen på att fiska järnet och inte behöva hålla båten… I ytterskärgården är det ofta väldigt grynnigt och mycket gammal sjö. Den kombinationen gör att båtpassandet kräver ganska mycket när vi trixar in oss på de heta haken. Sagt och gjort, Nicke & Peter hämtade upp mig i stan i svinottan och dimman låg ännu tät. Men i höjd med Grinda lättade den och när vi kom ut på Kanholmsfjärden försvann den helt.
Väl framme riggade vi om, hoppade över i Freddes båt och kastade loss igen. Förutsättningarna kändes stekheta, vädret var ganska milt och vindarna var sydliga runt 5-6 m/s. Idealiskt öringsväder med andra ord! Dessutom hade Fredde haft gott om kontakter dagarna innan. Trots att allt kändes stekhett på alla stopp uteblev dock kontakterna. Men vi gnuggade på oförtrutet fram till lunch som intogs på ett skär i det yttersta bandet, världsklass! Efter lunch bytte vi område och plötsligt säger Fredrik “där hoppar en öring!”. Masskast mot området och jag får dagens första hugg! Ett distinkt småöringshugg som pangar på min Ludde i ett vevstopp. Tyvärr fastnar den inte men pulsen är uppe där den ska vara på alla och det är plötsligt riktigt spännande igen. Vi har inga fler kontakter efter det utan förflyttar oss åter längre ut på havet. När vi kommer till ett av våra favoritställen är alla precis så övertygade om att få fisk i varje kast att det nästan vibrerar i båten. Fiske är så sjukt kul när mojon är uppe… Jag räknar såklart iskallt med att få ett påslag just där jag fick en fisk för två år sedan, men inget. Nu har solen för första gången brutit igenom och det känns om möjligt ännu hetare. 
Eftersom det är högt vattenstånd provar vi att driva över de bränningar vi normalt fiskar innanför, och provar nu andra sidan. Jag lobbar ut mitt Ludde mitt i den lilla glugg som bildas mellan två skär, där vattnet trycker på från utsidan och in mot oss. Det är grunt som attan och krokarna går i sten i vart och vartannat vevtag. Men eftersom vi är så laddade är jag hänsynslös med mothuggen, och när jag återigen i ett vevstopp känner ett distinkt nafs nitar jag den direkt och fisken är krokad! Jag känner på en gång att det inte är någon stor öring, men efter en lång dag med få kontakter är lyckan ändå stor. Fisken är med hela vägen in till håven och vi kan avfärda bomturen till slut :) Ca 40 cm silverblank fettfeneklippt tonåring som givetvis får gå tillbaka efter fotografering.
Stället ger inget mer och eftersom molnen åter rullat in och dagsljuset är på väg att försvinna bestämmer vi oss för att åka tillbaka till området som gett ett hugg och en synlig kontakt tidigare. I det sista skälvande skymningsljuset är det svårt att se botten, så vi får alla fyra spana stint nedåt under driften för att inte offra en propeller i onödan. Plötsligt får Nicke ett hugg och krokar fisken. Hans livs första öring, och eftersom Nicke är den ende i gänget som inte tagit någon öring på våra tidigare turer är vi alla saliga för hans skull. Även han lyckas med stadig spöföring få in fisken tryggt till håven. En något mindre öring, sannolikt utsatt i våras, kan förevigas och ges friheten åter. Nu är det nästan mörkt och jag har växlat över till en rödsvart Vicke med en något bättre silhuett. Jag får fakiskt ett hugg till på ett kast allra längst in mot strandkanten, men den fatsnar aldrig. Det är det sista vi hinner med så vi tar upp grejerna och beger oss tillbaka mot Sandhamn.
Halva nöjet med dessa höstdagar är att efter långt slit och mycket frisk vind få kura ihop sig på Värdshuset, ta en kall pilsner och äta en värdshusbiff. Normalt brukar en bastu och pils i hotellets relax ingå i traditionen, men eftersom bastun var stängd för renovering gick vi direkt på maten och kände oss nöjda ändå. Fredrik släntrade in och gjorde oss sällskap, och det var softa diskussioner om beten, vindriktningar, skarv, säl och annat livsnödvändigt. Efter maten var det ganska direkt i sängen för att tidigt morgonen efter ge oss hemåt mot våra civila liv i det första gryningsljuset. Som tur var slapp vi dimma och kunde spetta hem i bra fart.
Tusen tack Nicke, Peter & Fredrik för ännu en galet bra getaway ut i det vilda och vackra, kul att vi fick öring igen, extra kul att Nicke tog sin första, grattis! Nästa år tar vi dom större varianterna, det vet jag!
För fler bilder på FlickR klicka här