Höstens första silverkänningar
Posted on | November 5, 2012 | Comments Off on Höstens första silverkänningar
I söndags kunde jag inte stå emot suget längre, jag var tvungen att ge mig ut på en liten fisketur. Jag tog med både gäddspö och öringsgrejer, även om det var öring som var huvudplanen. Vädret var tyvärr inte optimalt för någon art, absolut kav lugnt. Ett snabbt gäddstopp gav inte så mycket som gräs på krokarna så jag ställde om siktet efter havets silver och åkte utåt. 
Kav lugnt… Den svarta pricken strax babord om fören är en säl som ser mätt ut…
På första stoppet singlar jag iväg en liten brun Gruff mot en udde där jag vet att det finns fina stenar utanför. Hugg i tredje vevtaget. Tyvärr fastnar den inte, jag var nog inte helt med på mothugget tyvärr. Två kast senare har jag en följare som jag ser på långt håll genom den spegelblanka vattenytan, men trots lirkande med betet vill den inte riktigt ta. När fisken är nästan helt inne vid båten gör jag ett långt vevstopp och just när gruffen börjar singla ned i vattenmassorna gör öringen äntligen det efterlängtade utfallet mot den, för att i samma veva upptäcka mig/båten och attackrushen förbyts i en flykt… Jag beslutar mig för att pröva ännu längre ut i skärgården, mest för att få mig naturen där ute till livs om det skulle frysa på inom kort. Jag betar av ett par normalt säkra hak, men den totala avsaknaden av vind känns jobbig. Dessutom är vädret lite galet med blåa stråk åt norr, svartgråa skyar i söder, och mitt över mig pendlar det mellan dimmigt gulbrunt domedagsljus och regngrått. Jag vänder hemåt igen, och på ett stopp har jag faktiskt ett litet försiktigt hugg, men inget mer. Innan jag åker helt hemåt tar jag några sista kast i samma område där jag började men på en annan plats, direkt har jag en följare som jag även denna gång plockar upp visuellt på långt håll. Men inte heller denna vill bita. Båda följena var för övrigt under gränsen. Men fina, alltid lika fina :) Ingen fisk upp men fyra kontakter räcker gott för att öringsblodet ska pumpa varmt och rusande i kroppen, nästa gång, om det inte fryser på, ska jag ge mig ut när det är det rätta klucket av vågorna och vinden ger mig skydd, och öringarna modet att glufsa på!