Rapport från ett grymt SGS KM
Posted on | September 20, 2010 | Comments Off on Rapport från ett grymt SGS KM
Så var det då dags i helgen, efter ett års väntan och lika lång längtan. Sturehofs Gäddsällskaps KM låg på agendan, och därtill en grym helg med grymt sköna snubbar på övergrymma ´Pensionat Fermis´ under ljuvt värdskap av feelgoodprofeten Ragge.
Jag var en av tre kaptener på en skara av sex hugade spösvingare, och skulle plocka med mig kollegan Johan från stan. Vi lyckades hålla tidplanen trots ganska grisig uppstigning, så när Hammarbyslussen sparkade igång klockan 06:30 på morgonen låg vi redan dikt an med stäven mot slussportarna, riggade och laddade. Eftersom vi alla hade bestämt att sammanstråla vid Ragges brygga klockan 08:30 för att fördela Johans magiska lunchpaket satsade jag och Johan på att hinna med ett spot innan samlingen. Dagsljuset hade nu hunnit komma igång och en bra vind hade redan dragit igång trots att klockan inte var mer än 7.
Väl framme vid första stoppet fick vi en bra drift längs en kant i en intressant vik. Direkt anslutning mot ett större djup och sedan en fin uppgrundning inåt viken. Vi hann väl inte kasta mer än ett par tre kast innan första gäddan nöp på min Buster Skitmört. Johan som har en talang för landning skopade snabbt upp fisken och jag krokade av och returnerade. YES, vi var med i matchen! Driften bjöd på ännu en gädda för min del, inga stora fiskar, båda under 2 kg, men mentalt mycket viktigt att ha fisk i båten redan innan officiell start.
Viken hade inte så mycket mer att bjuda på så vi spettade snabbt vidare till nästa utsedda hotspot. Tyvärr hann tiden gå så pass fort att vi inte hann mer än et par kast där innan vi var tvungna att ge oss till bryggan för att inte bli sena. Väl framme var det grymt kul att se alla kombatanter från förra KM:et på plats, laddade, tända och i någon mening övertända… Efter en snabb kopp kaffe i solen på bryggan kunde vi inte hålla oss längre. Vi enades snabbt om att köra i samma område under dagen, utan att fiska i “konvoj”. Väl framme i det aktuella området kändes förutsättningarna heöt perfekta. Vinden hade i en dryg vecka varit frisk och kommit från syd/sydväst. Lagom molnig dag, inga kallras och en stadig fin sydvästlig vind. Vi började med att testa en ny passage och fick sällskap av Ragge & TG. Det såg grymt ut men gav ingenting. Njae, inte helt riktigt, det var supertrevligt att samdrifta och njuta av skärgården och kastandet.
Vi hackade oss vidare längs den övergripande rutten mer eller mindre tillsammans med Ragge & TG. Det var lite segt fiske, var tredje kant släppte någon enstaka fisk, men inga storlekar att tala om. Ragge & TG hade ungefär samma tempo, en fisk här och en där. Efter ett tag brassade Clé och Berra förbi och gjorde ett ilsket stopp vid oss. Det framgick senare att Clé vid det tillfället var ensam om att inte ha fått upp något. En rimlig förklaring till den motsats till eco-driving vi sen såg när de blåste vidare. Rimlig så tillvida att Clé inte är känd för sitt lättsamma och nonchalanta förhållande till tävlingar…
Hur som helst, dagen gick och vi fiskade oss upp mot den planerade vändpunkten. Någon fisk här och någon där, men märkvärdigt smått, sällan över 2 kg, oftast ned mot 0,6-0,8 kg. Mkt roligt i och för sig att se att återväxten verkar fungera i området. Vädret hann med att slå om från strålande sol till mörka skyar och absolut störtregn flera gånger. Men skyfallen verkade snarast sätta fart på fiskarna, vi hade flera kontakter och landande fiskar i varje skur. Och när det inte blev rally passade jag och Johan på att cabba upp kapellet och osäkra kaffetermosen och bullpåsen för att njuta en stillsam fika väl skyddade från det våta.
Det var svårt att bli klok på koden för dagen, vi hittade inte riktigt några mönster som funkade konsekvent, vindriktning, bete, färger, presentation, allt varierades men inga mönster framträdde. Ett tag var det Johan som tog allt och jag hade inte ens ett pet. Men lite senare var förhållandet det omvända, och på det stora hela taget var det ganska lagom action för oss båda. Johan drabbades av ett materialhaveri med en trilskande toppögla som gjorde att han förlorade ett par beten, men han bet ihop och riggade om ett par öglor längre ner och kom tillbaka. Framåt kvällningen hade vinden tilltagit ganska rejält, nu var det upp emot 8 m/s och det var svårt att få Anytecen att ligga still. Jag bänkade tallriksankaret och riggade om till ett 10-kilos stukankare med 3 meter kätting. Efter det låg båten still på ställena, men det tog på ryggarna att ankra om, jösses…
Ljuset blev svagare och kaststressen större. Nu kretsade det kring interntävlingen om kvällens disk, som skulle gå till den båten med minst antal fisk i båten. Fisk definierade jag som gädda ety vi var på KM i en Gäddfiskeklubb, det skulle senare visa sig finnas vidare tolkningar av detta begrepp. Hur som helst, vi visste att Ragge & TG hade 12 eller 13 fiskar i båten, och vi hade precis omlokaliserat oss till en mycket intressant kant som just hade börjat ge fisk, vi var då uppe i 12 i vår båt. Efter ett antal ankringar som alla gav fisk, men också slet på ryggarna, var vi uppe i 15 fiskar i båten, 9 små för min del och 6 för Johan, varav 2 st godkända, dvs över 2 kg. Nu hade det börjat bli rejält skumt och då vi hade ganska långt att åka hem till Fermis beslöt vi oss motvilligt för att kasta in handduken. Just när vi börjat puttra hemåt ser vi Ragges båt komma emot oss över en fjärd. Han hade strul med plottern och såg dessutom inte så mycket i kvällsmörkret. det visade sig att de också hade just 15 fiskar i båten och lättnaden bredde ut sig. Just där och då visste jag ingenting om den stackars en centimeter långa spigg som TG barbariskt ryckfiskat upp, och som senare skulle åberopas inom ramen för interntävlingen. Vi hade under dagen jobbat oss igenom det mesta i betesväg, men det som levererade bäst var Buster Jerk, Stora Zalten och Slider, ofta i guld/brun/kopparfärger, och all huggvillig fisk hittade vi relativt grunt även om de stog på branter i anslutning till större djup.
Efter en grymt vacker nattfärd åter till bryggan möttes vi av en Clé i toppform som lade sista handen vid en älggryta som påbörjats ett år tidigare. Förvisso hade den spenderat en del av uppladdningen i frysen, men npg var det kärlek i grytorna, utan tvivel. Vi hann med en numera legendarisk KM-bastu innan det var dags för middag. Jag kan knappt återge middagen, karljohantoast till förrätt, galna goda grytan till main dish och en fantomäppelpaj signerad TG till efterrätt. Kvällen till ära hade TG därtill förärat oss med ett rödvin som fick oss alla att bara häpna. Beyond vin! Clé och Berra hade för övrigt lyckats narra upp 29 gäddor under dagen, så dom var med viss rätt kaxiga även om de stora hade undgått även dem.
Dag två inleddes med en grymt tajt frukost, tack Ragge, och sedan lade vi ut i jakt på fisken. Dagens strategi var att fiska i ett helt annat område, betydligt längre ut i skärgåren. Vädret var perfekt, lagom molningt, varmt och bra sydliga vindar. I andra driften nöp jag dagens första fisk, en liten 0,8kg som argt slukade min Buster i favvofärgen “dräparen” (#C262). Sedan surnade fisket till ganska mycket. Vi testade gamla hederliga spots som alltid brukar leverera, men fisken lyste med sin frånvaro. Johan hade en fin svit när han på samma drift klippte två godkända fiskar på 3,4 och 3,8 kg. Bra jobbat! Tyvärr hade han en busterfärg som jag saknde motsvarighet till vilket gjorde att min dragstress steg till ADHD-nivå oroväckande snabbt. Därefter blev vädret gradvis sämre och övergick till kolsvarta skyar, horisontellt hällregn, vindar på +8m/s och dessutom åska. Inget höjdarläge när det blixtrar runt en metallbåt på sjön, med 4 st kolfiberantenner ståendes i spöhållarna… Vi nötte dock vidare trots att fisket var störtsegt. Inget av de gamla annars så bombsäkra ställena levererade. En ynka slips var med min Cobbs mini crazy shad ett tag men den lymmeln klev av. Märkligt var att jag under dagen trots det sega fisket hade tre fyra riktigt aggressiva hugg, såna där där det bara tjongar till i spöt och man nästan håller på att tappa grejerna. Märkligt därför att det utöver de extremt bestämda huggen var dött, och märkligt därför att ingen av fiskarna krokade sig själva trots de hårda huggen.
Hur som haver, när vi nästan hade gett upp allt hopp satsade vi på ett spontanstopp på vägen hem till Stockholm, ett ställe där ingen av oss ens varit förut. Dör hittade vi en liten udde där vinden låg på som bjöd på ännu ett argt kanonhugg. Fisken fastnade alrdig så vi tog om driften igen. Då klev en 1,3:a på min skitmört och landades. Dagens andra fisk för mig och min första fisk på 7-8 timmar… Vi tog om samma drift en tredje gång och nu var det johan som nitade fast en liten gädda. Båtens femte för dagen och Johans tredje. Tyvärr var ingen av våra två nödgäddor godkända, men det var ändå lite av en upprättelse på upploppet. Väl hemma kunde vi summera 20 fiskar totalt, 11 för mig och 9 för Johan. Dock tog jag inte en enda godkänd (över ynka futtiga 2 kg…) medan Johan tog fyra stycken med en 3,8:a på topp, så det finns fog för att säga att jag blev utfiskad. Dock kunde vi summera ännu en galet underbar helg med enorm trivselfaktor och svårt trevliga mämnniskor. Nu är det bara andra året i rad vi kör KM på Fermis, men det känns redan som en helig tradition väl i paritet med julafton och midsommarafton!
Vårt resultat räckte som väntat inte speciellt långt, största fisk i tävlingen (dryga 30 personer deltog totalt) låg på 11,8 kg, och flest fiskar per fiskare låg närmare 50 st… Ett grymt stort tack till alla som var med och gjorde det till en kick-ass helg, extra stort tack till Ragge för felfri inkvartering och majestätisk feelgood! Nästa år är det nya strategier som gäller, för fler fiskar och framförallt större fiskar.
Fler bilder från helgen finns på FlickR
Tags: Anytec > dilschmann > Fiske > gädda > höstfiske > sturehofs gäddsällskap