Vårhugget, köttbullar och gäddlek

Posted on | May 3, 2010 | 1 Comment

Så var det dags för “Vårhugget” anno 2010. En traditionsenlig fisketävling vilken jag för första gången skulle delta i. Upplägget är enkelt, fiska var och nästan hur du vill under tre dagar, flest och störst fiskar vinner. I höstas hade jag nöjet att fiska tillsammans med ett skönt gäng under KM i Sturehofs Gäddsällskap, och vår masterplan var nu att under vårhugget revanschera oss i gänget med en inbördes båttävling med avslutande middag och loosers corner (restaurangnotan…). Därtill skulle vännen Johan Bertlid ut med sin 4-årige son dagen efter och jag hade bud på att ansluta med min telning. (Se fler bilder på FlickR)

DAG 1
Perfekta väderförhållanden! Aldrig har det känt så hett, så rätt. Varma och friska sydliga vindar, mycket moln men solsprickor då och då. Enda orosmolnet var att leken kanske skulle ha börjat. Men när jag var ute för fyra dagar sedan hade jag runt 3 grader i vattnet med 4,4 grader på topp i en löjligt grund sydlig vik. Jag och Ragnar bränner urstarka iväg till första stoppet och börjar tokdänga. Hmm, värst vad det plaskar i vassarna? Ragnar tar en titt på tempgivaren – 7,5 grader. Häpp. Ok, men “alla gäddor leker ju inte samtidigt”. Snabb anpassning av taktiken och vi siktar på att fiska oss lite utåt i skärgårdens fjärdar. Där finns djupt vatten och närhet till öppet hav, det borde hålla tempen och leken nere en smula. Vi fiskar storartat, inga dödtider alls utan maskinellt attackfiske på varje stopp. Hack-hack-hack med snabba effektriva drifter på ständigt heta platser. Vi körde längst inne i klassiska lekvikar, vi körde i branterna utanför. Vi testade riktiga djupkanter ut mot kalla djup, vi testade vind- och strömutsatta uddar. Jag solade mina ytligaste beten såsom piggar och Ace Sweet Shad 66. Jag skickade stora shadar och ett par bulldawgs nedför branterna mot det svarta mörkret långt där nere. Men fiskarna var inte intresserade av att äta var vi än provade. Vår motståndarbåt skulle köra söderut nedåt Nynäs, och när det började strömma  in fångstrapporter från dem, även om det inte handlade om någon bonanza, insåg vi att vår strategi hade slagit fel. När jag fick rapporter att Johan, som också var ute och fiskade i Vårhugget men utom vår inbördes båttävlan, hade huggsexor ute i havsbandet insåg jag att vi var fast i gäddlek i hela mellanskärgården. Nynäs och Runmarös/Nämdös kalla utskärgård där fisken bevisligen var på hugget håller säkert vattentemperaturer nedåt 3-4 grader även idag.

Ok, break och ny strategi. Vi styrde Hawken inåt Ragnars eminenta brygga för lunchpaus. I svinottan hade jag lekt kallskänka och slöjdat ihop ett par köttbullemackor som inte på något vis skämdes för sig. Solen sprack igenom molntäcket och vi passade på att njuta en stund på det solvarma trädäcket. Ok, vi insåg att vi inte skulle hinna ut på det kalla vattnet med givna (mycket tajta, tack för det TG..;) tidsramar, så vi skulle inte få många fiskar. Men vi behövde inte många fiskar, det skulle räcka med en stor! Sagt och gjort, efter lunchen styrde vi istället fören in mot lekvikarnas lekvik, förvisso under lång tid sönderbankad av allsköns gäddguider. Men att viken trots det håller grov gädda råder det inget tvivel om, och enkelt skulle det inte bli idag oavsett. Dessutom tror jag guiderna har kört betydligt längre söderut under ett par veckor så kanske kanske. Första ankringen visar ekolodet en vattentemp på 12,5 grader… Vi skulle ha tagit med oss mindre gäddgrejer och mer badbyxor… Vi går för segern trots att vi inser att det är full lek inne i kladdet. Kanske står den största fortfarande och väntar på att gå in?.. Men som alltid på denna spot är det svårt och kletigt. Extremt mycket växtlighet och noll sikt gör det tidskrävande att fiska av hotspotsen.

Under dagar som denna är det bara en sak som gäller, fiska sent! Även den mest lekfulla gädda brukar gå att övertala till ett hugg i skymning och efter solens nedgång. Men då motståndarbåten gått och blivit med logistikmissar var bordet på krogen inne i stan bokat redan till klockan 18:30. Så vi hade inte mycket att välja på, det vara bara att inse att vi var besegrade och styra kosan hemåt. Dagens action moment var när en smällfet padda lojt simmade förbi vår båt på under meterns håll. Derivatet av paddans loja hånflin och gäddans erkända fablesse för grodor spädde på insikten att gäddan inte var här…

DAG 2
Nya tag! Kanske inte rent tävlingsmässigt men ändå. Gode vännen Johan skulle minsann ut idag igen, med sin 4-åring, bror och vänner. Jag tänkte passa på att ta med min 4-åring ut och ägna dagen åt lite rofylld sjöträning för de små, och kom vi åt skulle vi ta något kast då och då. Även idag var förutsättningarna mycket heta på pappret, utskärgård med kallvatten och förlekshungriga gäddor. Utmaningen var vinden. Perfekt frisk sydlig gäddvind, men fiskebåten för dagen, Johans Broson, är av den rejälare kalibern och har dessutom hytt vilket gör att den tar mycket vind och drifterna blir trixiga. Eller i varje fall mycket snabba…

Småkillarna fann varandra direkt och visade sig vara av samma skrot och korn. Resten av dagen hade jag fullt sjå med att avstyra lekmord och andra missöden när de små busfröna röjde loss så grejerna flög. Planen var att prova ett avlägset och svårtillgängligt grundområde i de yttre skären. Vinden gjorde det hela dock en smula svårt, och den stooora mängden storsten på det grunda flaket gjorde att vi efter några försök tvingades ge upp. Istället navigerade Johan oss tryggt genom gyttret mot för honom mer kända, och vindskyddade områden. Vi testade några fina vikar, och det var fisk på hugget på nästan varje stopp. Mycket försiktiga hugg gjorde att landningsprocenten blev relativt låg. De fiskar vi siktade på var mindre fisk som står grunt, och det var sand- och stenbottnar med tångpartier under halvmeterns djup som gällde. I glasklart vatten som alltid så här långt ut. Jag retirerade till en gammal beprövad klassiker och häktade på ett 28 grams Utö. Det draget triggar alltid småfisk i klart vatten och dessutom går det att styra mycket bra med spöet, och jag kan fladdra det upp och ner och sida till sida för att undvika tångruskorna.

Ny vik och ett par snabba kast innan båten skulle driva upp på land. Johan nöp fast en förhållandevis fin gädda på 3,2 kg som han lurade ut ur en tångruska medelst en liten ettrig grönguldig långsmal vobbler. Jag kastade inåt viken och nitade direkt efter en mindre 1,2 kgs arg hanne som inte kunde låta mitt Utö härja ostraffat i hans tilltänkta sängkammare. Just under denna huggperiod hade min lillkille tyvärr dukat under för tröttheten och den grova sjögången, så han låg och sov inne på golvet i hytten… Johans kille var dock på benen och håvade min slips lika rutinerat som en gammal skärgårdsräv.

Tyvärr hanns det inte med så mycket mer under dagen så vi styrde kosan in mot hamnen igen för vidare avfärd hemåt. Ungarna fiskade stundom ganska bra, jag kastade och de vevade. Jag trasslade upp och drog av tångruskor, allt medan jag spanade efter stenar och försökte hantera tre löslinor i de snabba drifterna. Full huggning to say the least. Men det vara faktiskt bara slumpen som gjorde att ingen av småkillarna fick fisk idag. Synd, eftersom det är varje fiskeintresserad fars dröm. Men de fick se att det går att få fisk, och de fick leka och mosa huvudena fulla med godis. Vad annat kan man begära av en helgdag. Bägge killarna tittade storögt på den enorma havsörn som gjorde oss sällskap längst där ute. Tyvärr fick de inte syn på den säl som nyfiket låg och blängde på oss lite längre in. Kan ha ngt att göra med att de envisades med att titta i kikare, vänd bak och fram, istället för att först hitta sälhuvudet och sedan titta i kikaren rättvänd…

Tusen tack Ragnar, Johan och alla ni andra för två underbara dagar till sjöss! Ibland hamnar man fel, och leken är just fel. Gäddlek dag ett och barnlek dag två. Fast jag kan inte påstå att barnlek är fel, det är bara väldigt väldigt svårt att tävlingsfiska samtidigt som man administrerar barnlek med fiskespön ;)

Comments